Katthemsbloggen

Florence får nya mysterier att lösa – på egen hand…

2013-03-09 / Katthemsbloggen /

Ja – Va ska man göra?

Den där Pepper ligger ju bara å slaggar hela dagerna ( å säger med sin släpiga röst: ja ja – ja kommer snaaaart…) Hmf! Tror jag va ja vill om!

Ska det bli nån ordning på det här haket så får jag ju se till att nått händer (tassar på så att säga…) / A woman has to do what a woman has to do – you know… BY HEEER SELF!!!

VAD är detta – NÄR hände det och VEM är den skyldige???

Jag återkommer med en lösning av fallet.

/ Florence

En liten honkatt berättar

2013-03-08 / Katthemsbloggen /

Jag blev mördad i går

Min historia?

Jag bodde hos människor när jag var liten det kommer jag ihåg, sen hände något konstigt. De lämnade mig i skogen, en dag åkte vi bil och så stannade vi och så bar de ut mig – hällde upp lite mat och så åkte de i väg – jag förstod inte vad som hände.

I början bekymrade jag mig inte så mycket, det var spännande i skogen, jag jagade små möss som jag åt för maten tog slut rätt snabbt och jag hittade en håla i marken som jag kröp ner i på natten då det blev kallt, mörkt och lite läskigt.

Tiden gick och mina människor kom aldrig tillbaka och hämtade mig.

Det kom andra människor som jag oftast gömde mig för men ibland så vågade jag mig fram och tiggde lite mat när de hade matsäck med sig och satt på marken och åt. De slängde åt mig lite bröd och om jag hade tur ibland lite köttbitar.

Det började bli kallat ute och hålan höll mig inte varm på nätterna längre så jag började vandra för att söka bättre skydd. Då träffade jag på andra kattvänner som mött liknande öde som mitt så jag stannade hos dem och vi höll ihop. Det kom människor ibland även till det nya stället. En flicka var snäll och gav oss vatten och mat och varma kojor att söka skydd i och andra var dumma och slängde pinnar och stenar på oss och förstörde våra varma liggplatser som den snälla flickan byggt upp. När de dumma kom så sprang vi alla till skogen och gömde oss men ibland så var det någon som inte hann undan och det vill jag helst inte minnas eller prata om…

Jag blev gammal nog att få ungar i min mage och så blev det också. Vi var inte så många kvar nu några hade fått följa med den snälla flickan och några hade bara försvunnit.

Jag födde mina ungar ensam i en håla som jag tyckte var tillräckligt djup och i alla fall lite varm för ute var det nu snö och det var kalla dagar och nätter.

De första veckorna så låg jag med mina små för att hålla dem varma. Jag fick skynda mig att snabbt springa ut för att hämta lite mat som den snälla flickan lade ut och sedan snabbt tillbaka för att mina små inte skulle bli för kalla.

Så en dag när jag skyndade mig ut för att äta så var de dumma människorna där ute, de såg mig komma upp från hålan så jag sprang snabbt till skogen och gömde mig.

Jag såg hur de gick fram till hålan och jag förstod vad som skulle hända så jag blundade och lade mig ner… Där låg jag länge jag kunde inte förmå mig att gå tillbaka till min håla jag kände doften av blod. Jag låg kvar där och tryckte – jag vet inte hur länge.

Men så småningom så gick jag tillbaka till min håla där var tyst och tomt och kallt. Så kände jag att det luktade färsk mat – hungrig som jag var så slukade jag maten och allt kändes lite bättre ett kort tag. Att äta är att överleva, det hade jag lärt mig…

Men sedan började det – en intensiv smärta i magen som bara blev värre och värre den spred sig i hela kroppen och jag kunde inte röra mig. Jag låg där på marken och såg hur de dumma människorna närmade sig – de skrattade och hade något i händerna som gjorde ont när de slog mig med.

Sedan minns jag inte mer för jag fanns inte mer – jag är död nu.

Det var mitt liv som jag ville berätta för er om jag – en liten honkatt som kallades för Flingan

Jag vill tacka Dig Niina – Tack för att du gjorde vad du kunde – Tack för att du tog hand om mig efteråt och tack för att du gav mig ett namn – Lilla Flingan, jag tyckte mycket om att ha ett namn igen.

Tack :-)

2013-03-06 / Katthemsbloggen /

Nu kan Lilla Loppan opereras!

Vår önskan om att få bidrag till Lilla Loppans ögon-operation har gått över förväntan. Redan efter en dag den 4/3 hade vi fått in 5.100 kronor av generösa underbara människor!

Stort TACK till alla som bidragit! Insamlingen till just Lilla Loppan är avslutad men donera gärna en slant till de övriga katterna.

Vår Lilla Loppan behöver hjälp!

2013-03-03 / Katthemsbloggen /

När Loppan var ca 8 v gammal så fångades hon in i Tensta där hon levde som hemlös. Hon fick komma till ett av våra jourhem där hon fick äta upp sig och bli stor och stark för att sedan komma in till oss på katthemmet. Allt är bra, Loppan är pigg och glad – men plötsligt händer något, vi upptäcker att något är fel med hennes öga. Hon har drabbat av en svår infektion och medicin sätts in omgående.

Medicineringen blir långvarig men till slut hejdas infektionen, dessvärre har Lilla Loppan fått bestående skador på ögat som besvärar henne mycket och hon behöver nu få det bortopererat.

Operationen kostar 5300:- och vi vänder oss nu till Er alla för hjälp att samla ihop pengarna så vår söta Lilla Loppa kan få den hjälp hon behöver.

Sätt in ett belopp (inget bidrag är för litet! 🙂 på vårt plusgiro 540710-1. Skriv ”Lilla Loppan” i meddelandefältet, så att ditt bidrag säkert går till just hennes ögonoperation!

Lilla Loppan (och vi i Föreningen Djurhjälpen) tackar på förhand!

Vår fina Marskatt är här :-)

2013-03-01 / Katthemsbloggen /

Queeny

Queeny är en lekfull kattdam som älskar sin gula gummiboll som hon gärna går runt och bär på! Att vara med där det händer något är för henne en självklarhet – social som hon är. Hon dricker gärna vatten ur ditt vattenglas, eller varför inte direkt från kranen i köket – det är också gott!

Queeny kommer från en liten kattkoloni som bildades då hennes ägare övergav henne och hennes vänner. Han flyttade från sin sommarstuga i Sollentuna och lämnade dem kvar. Hon blev ledaren i gruppen och en ganska dominant sådan. Queeny är och förblir nog en primadonna och vill gärna bli behandlad som en sådan och vi gör vårt bästa 🙂

Men vi har förhoppningen om att hon snart ska få ett eget hem som skämmer bort henne och som kan erbjuda ett spännande liv på landet fullt med äventyr. Vi önskar alla en riktigt Glad påsk!

(Queeny har flyttat till en egen familj i Vaxholm – å där trivs hon bra och blir uppassad så som hon förväntar sig!)

Jesse James – the brave cat :-)

2013-02-28 / Katthemsbloggen /

Vilken kille och vilka framsteg!

Från en orolig blyg herre som gömde sig totalt på dagarna till en mer och mer modig herre som till och med tittar fram på dagarna.
Vi är så glada över hans härliga framsteg.
Vi anade att det fanns i honom och nu njuter vi över att han övervinner sin rädsla och blir tryggare med tiden.

Hälsar Jesse James ”provbo” familj.

– Jo vi är medvetna om att filmen råkade var upp och ner
– Men den är för bra för att inte visa !!!
– Som vi brukar säga…
– Vårt motto är inte ”Ett hem till varje katt utan ”Rätt hem till varje Katt”
– Och det råder ingen tvekan om att detta är precis Rätt Hem för vår Jesse James!

En hälsning!

2013-02-27 / Hälsningar / Katthemsbloggen /

Hej!

Mikus på Resarö hälsar att det är bra att vara med Boris och tvåbeningarna. Bästa sättet att bli utsläppt är att klösa i mattan vid ytterdörren. Boris är snäll och ibland räcker orken till lek.

Mikus är en mycket kelig och trevlig kissekatt och har funnit sig väl till rätta. Han får gå ut så mycket han vill och kommer när vi visslar på honom.

Hälsningar Gunilla o Sven Ahlstedt

Anton of Ågesta

2013-02-26 / Katthemsbloggen /

Lilla lilla Hjärta.
Var kommer du ifrån och hur har du lyckats överleva.

Vi har ingen aning och kommer heller aldrig få svar på dessa frågor.

Men vi förstår är att du i många långa år har haft det väldigt väldigt svårt.

Ditt liv i hemlöshet har satt sina spår – du har hemska ärr på kroppen, bitvis saknar du päls, dina tassar är köldskadade, du har inte många tänder kvar.

När du kom till oss var du väldigt stressad, spottade och fräste – du var rädd och såg oss som ett hot.

Nu när en tid har gått så har du förstått att vi inte är farliga, att du kan sova lugnt på mjuka filtar och aldrig mer kommer att sakna mat, du börjar känna dig trygg – vi ser det i din blick.

Sakta men säkert vågar du lita på oss människor igen, du börjar minnas känslan av beröring, att klappar är mjuka och sköna.

Lilla lilla Hjärta
Vi lovar dig att du aldrig mer kommer att vara ensam – du kommer aldrig mer behöva frysa och vara hungrig.
Ditt lidande har varit svårt och dina ärr kommer aldrig att läka fullt ut….
Men vi lovar dig att resten av ditt liv ska vara fyllt av kärlek och trygghet – inget ont ska någonsin hända dig igen.

Snötassar

2013-02-25 / Katthemsbloggen /

Får man nu när man ska va ute i rastgården!

Man får lyfta tassarna högt – man kan ju tycka att de kunde skotta lite bättre de där brudarna som påstår sig jobba här…

Sitter i köket å fiiikar – de e va de gör – bara så ni vet!

Så det så.

Hälsningar från André