Anton of Ågesta

Lilla lilla Hjärta.
Var kommer du ifrån och hur har du lyckats överleva.

Vi har ingen aning och kommer heller aldrig få svar på dessa frågor.

Men vi förstår är att du i många långa år har haft det väldigt väldigt svårt.

Ditt liv i hemlöshet har satt sina spår – du har hemska ärr på kroppen, bitvis saknar du päls, dina tassar är köldskadade, du har inte många tänder kvar.

När du kom till oss var du väldigt stressad, spottade och fräste – du var rädd och såg oss som ett hot.

Nu när en tid har gått så har du förstått att vi inte är farliga, att du kan sova lugnt på mjuka filtar och aldrig mer kommer att sakna mat, du börjar känna dig trygg – vi ser det i din blick.

Sakta men säkert vågar du lita på oss människor igen, du börjar minnas känslan av beröring, att klappar är mjuka och sköna.

Lilla lilla Hjärta
Vi lovar dig att du aldrig mer kommer att vara ensam – du kommer aldrig mer behöva frysa och vara hungrig.
Ditt lidande har varit svårt och dina ärr kommer aldrig att läka fullt ut….
Men vi lovar dig att resten av ditt liv ska vara fyllt av kärlek och trygghet – inget ont ska någonsin hända dig igen.